Det här är min mormor Linnea. Hon finns inte kvar hos oss längre men jag pratar ofta med henne ändå och när jag besöker minneslunden känns det som att hon är med mig. Kanske var det mormor som planterade idén i mitt huvud att de hjärtan jag suttit och målat skulle kallas för Linneas Hjärtan. 
En hyllning till de egenskaper som min mormor lämnat efter sig:  STYRKA - MOD - KÄRLEK

Mormor var en kvinna som ställdes inför många tuffa utmaningar och beslut under sitt liv. Exempelvis fick hon axla ett stort ansvar redan i tioårs åldern när hennes mamma gick bort. Hushållssysslor och omsorg om sina småsyskon blev hennes vardag. Det finns så otroligt mycket att berätta om min mormor som vittnar om hennes mentala styrka, hennes otroliga mod och hennes kärlek till sina barn och barnbarn. Det är ett kapitel för sig, eller kanske rent av en hel bok

På fyrtiotalet var skilsmässor inte vanligt. Speciellt inte om man hade småbarn. Men mormor valde att lämna mannen som var far till hennes barn, bli ensamstående förälder istället för att leva med en man som behandlade henne illa. Att dessutom vara en yrkesarbetande sjuksköterska och ensam familjeförsörjare måste ha varit otroligt tufft. Under flera tillfällen präglades hennes liv av olika svåra sjukdomar som tvingade henne att vara ifrån sina barn, både under kortare och längre perioder. Det var till och med så illa vid ett tillfälle att hennes liv stod på spel. Barnen hämtades för att ta farväl. Mormor ville inte att hennes barn skulle minnas henne som sängliggande. Med stor ansträngning klev hon ur sjukhussängen och gick fram till fönstret. Jag är inte helt säker, men det sägs att hon då skulle ha sagt: - Det är fler som dör liggandes i sängen än dom som kliver upp. 

Mormor gjorde världens godaste pannkakor som hon serverade med hemkokt sylt och fluffigt vispad grädde. Hade jag riktigt tur, kunde jag få EN pannkaka med åkerbärssylt... Oj oj oj... så gott! Mormor hade en trädgård fylld med grönsaker och blommor av olika slag. Ofta fick jag med mig en bukett ringblommor och en bukett med luktärtor när jag varit på besök. Då, speciellt i tonåren tyckte jag det var töntigt och besvärligt med dessa blommor, men, idag är luktärtor mina favoritblommor just för att dom påminner om mormor, dessutom doftar dom ljuvligt.

Mormor upphörde aldrig att värna om och beskydda sina barn och barnbarn. Hon ställde alltid upp, man kunde räkna med hennes engagemang. Hon var en kvinna med bestämda åsikter men, kunde även vara storsint och ändra sig när det visade sig att hon hade fel. Jag kommer ihåg ett tillfälle när jag anförtrodde henne en sak som tyngde mig och påverkade mitt liv på ett mycket negativt sätt. Till att börja med trodde hon inte riktigt på det jag berättade. Jag minns att jag blev så ledsen för att inte bli trodd. Det gick ett tag, mormor tog reda på mer om det jag berättat för henne.  Så ringer hon en dag och säger: - Förlåt. Jag vet nu att det du berättade om är sant. Förlåt mig.

Jag har förlåtit dig för länge sedan mormor, det vet du. Nu ska vi tillsammans sprida budskapet om STYRKA - MOD OCH KÄRLEK  via dom hjärtan jag målar något att hålla fast vid när livet är tufft och orättvist. Tack mormor för den fina idèn. 

Med kärlek / Susanne eller Skåpråttan som du kallade mig

Ps. Jag påminner mig själv om att det är viktigt att inte bli liggandes kvar i sängen för länge.